Så här skrev Eva-Kerstin Johansson sina memoarer

Att skriva memoarer har blivit allt mer populärt, och faktum är att vem som helst kan göra det. Alla har en livshistoria, något att berätta, en intressant vinkel. Eva-Kerstin P. Johansson ville göra just detta och kontaktade Skrivguiden för att få hjälp. Nu är hennes bok klar. I den här artikeln berättar Eva-Kerstin själv hur hon gjorde.

Egentligen började jag projektet i januari 2013. Då tänkte jag så gott som bara kopiera in från min blogg och redigera. På våren blev det så mycket annat att jag lade ner.

Ett år senare, i januari 2014, tog jag tag i det igen. Jag fick då en helt annat syn på skrivandet. Som den optimistiska person jag är trodde jag att det skulle ta en 3-4 månader men begrep snart att processen kom att bli lång. Målet satte jag till december samma år, och faktiskt just då blev boken färdig.

Makens död i fokus

Min man dog i april 2008. Efter att ha skrivit förord om min barndom och en kort inledning om min man och mig började jag made dagen då han dog.

Jag satt på skohyllan med händerna för ansiktet när beskedet kom att Stig låg på sjukhuset. I nästa sekund kände jag Mariannes arm omkring min hals och hörde henne säga: ”Det fanns ingenting att göra.”

Jag skrek och skrek och skrek.

Mitt barnbarn höll just då på att lära sig skriva berättelser. När, vem, var, varför, först, sedan, därefter, till slut, jag tycker, därför att. Det var en bra början.

Hittade skrivtekniker på nätet

Ganska snart upptäckte jag att mitt ordförråd inte var tillräckligt, jag ville ha variation. Det var då jag började använda internet som jag kom att göra under hela processen. Synonymer, känseluttryck, olika ord som beskrev hur jag skulle vara om jag kände mig positiv, avslappnad, intresserad, osv. Jag fann info om vilka ingredienser en bok ska ha, t.ex. ord som väcker känslor hos läsarna.

Det fanns massor att hämta på nätet. Organisera historia: specificera episoder, jag-form, kronologiskt, dela tankar och känslor och min åsikt och använd adjektiv. Att ha en röd tråd, koppling till det jag vill förmedla och att knyta ihop människor. Beteende och att gestalta texten med så många sinnesuttryck som möjligt.

Det var svårt att överblicka sidan jag skrev på. Så fick jag idén att skriva det som jag kanske ville ha med i det kapitlet och de meningar jag inte kände mig nöjd med i formuleringen, med röd färg.

Använde fotografier för att hitta minnen

Efter hand kom jag mitt i skrivandet på något jag ville ha med, då skrev jag det i ett Word-dokument för att sen skriva in det i ett passande kapitel. Av gamla fotografier blev jag påmind bortglömda händelser.

Även om grammatiken satt kvar till en del sedan skolan blev jag osäker i vissa meningar. Var passar det bäst att använda komma och punkt? Citattecken, vad ska jag tänka på för att dela in styckena? Jag läste om vad som var viktigt att få med i en dialog, gestaltning, miljöbeskrivning, att kunna läsa texten högt utan att låta högtravande. Att spara några adjektiv åt läsarens undermedvetna och att inte vara för övertydlig.

Jag lånade självbiografier på biblioteket, läste lite här och där och kom på alternativ till hur en mening kan börja för att skapa variation och driv i texten.

Att överkomma känslan att det inte är bra nog

Kraven på mig själv blev högre efter hand. Jag var inte nöjd. Återigen hade jag nytta av internet. Isbergstekniken blev nästa steg: tänk i scenario, händelseförlopp, huvudlinje. Bryt ner scenariot till scener som leder fram till nyckelscenen. Gestalta scenen. Jag provade och kände att det var en drivkraft för läsarna. Efteråt gick jag tillbaka i boken och ändrade lite. Bestämde mig för att korta ner kapitlen, liksom ta en händelse i taget, och backade igen för att dela upp. Som du förstår förändrades mycket under processens gång.

En väninna till mig är litteraturvetare och korrekturläste. Vi pratade så småningom ihop oss när jag skulle skriva citationstecken, kursiv och parentes: påhittade ord inom citationstecken, mina egna tankar i skrivandets stund i kursiv och parentes. Efter att både hon och jag själv läst lämnade jag det vidare till min brorsdotter som läst på universitet. Till sist läste jag själv igen. Det hände att jag själv reagerade på något uttryck och korrigerade det.

En blandning av sorg, drama och humor

Jag hade frågat alla inblandade om jag fick använda deras namn. En del accepterade och en del inte. Min familj gjorde och det blev jag glad för.

Min döde man hade humor, det använda jag mig av. I några kapitel gick jag tillbaka i tiden och berättade lite om våra semestrar tillsammans men hela tiden återkom jag till sorg och sätt att gå vidare.

Så boken blev en blandning utav sorg, drama, humor, spänning och min forcering att hitta en ny kärlek.

Teckensnitt och omslag

Jag är jättenöjd med boken. Nu väntar jag bara på att korrekturläsarna ska bli klara. Min brorson gör omslaget till mig. Efter att ha provat och velat med teckensnitt bestämde jag mig för Georgia 11 som brödtext och rubriken Georgia 14 fet stil och versaler. Kapitelnummer skippade jag.

Bokomslaget är från en målning jag gjorde under min sorgeprocess.

Marknadsföring

Jag sålde 93 ex första halvåret, efter det var jag inte riktigt kry så orken räckte inte. Boken har fått mycket bra recensioner, vilken bonus!

För att marknadsföra blev jag aktiv på Twitter, LinkedIn, Instagram och en FB-sida. Jag lade in ett smakprov på Kapitel 1 och blev aktiv på min blogg som hade legat nere i några år.

Jag hittade författare och tog kontakt med Nathalie Sjögrens blogg, hon intervjuade mig.

Jag har sålt en del via nätet men det det smidigaste sättet som gett mest är att stå i affärer och signera.

Jag är egenutgivare så boken köps via min e-mail, evakerstin11@hotmail.com.

Tack även till Johan från Skrivguiden för ditt engagemang!

Vill du själv skriva dina memoarer? Du hittar mer på denna sida, och du är alltid välkommen att höra av dig till Skrivguiden!

Kommentarer inaktiverade.