Innehåller min självbiografi för många ”jag”?

Jag fick ett mejl från signaturen E-K. Hon var mitt uppe i skrivandet av en självbiografi, men körde fast och tappade modet lite då hon kände att texten fick allt för många ”jag”. Hon undrade om jag hade några tips på hur man kan skriva för att undgå just detta ord. Här är ett utdrag ur det svar jag gav henne:

Mitt tips skulle nog vara att försöka beskriva mer istället för att berätta vad du gjort och upplevt. Istället för att skriva att ”jag besökte Flensburg och vi gick en promenad på torget” kan du beskriva Flensburg. Typ ”Flensburg är en otroligt vacker stad. Sommaren 1995 var torget omgett av färgglada blommor, solen sken och fåglarna kvittrade.” Du behöver inte skriva att ”jag var där” rakt ut.

Sen tror jag att du kanske är rädd för ”jag” i onödan. Ofta känns det lite fånigt att skriva om sig själv. Det kanske känns som att man blir lite för egocentrerad. Men det är ju din självbiografi!

Jag vet inte om det hjälper i ditt fall. Om du har något kort stycke där du tycker att du använder jag för ofta får du gärna skicka det, så kan jag se om jag kan ge något mer relevant tips.

E-K var snabb att ta mig på orden. Hon skickade ett kapitel ur sin text. Det var så gripande och fängslande skrivet att jag sträckläste det. Och var det för många ”jag” i texten? Absolut inte!

”Jag” är OK – det handlar ju om dig!

Jag tror att detta är ett vanligt förekommande fenomen. När man skriver om sig själv känns det till en början kul att få dela med sig av sina livserfarenheter, men ju längre man skriver desto mer börjar man tvivla. Varför skriver jag det här? Vem skulle vilja läsa om mig? Blir det inte väldigt egocentrerat? Skriver jag inte allt för många ”jag”?

Tricket och den hjälp E-K behövde var inte att lära sig omformulera sig. Hennes skriftspråk var redan polerat, varierat och flytande. Det hon behövde var snarare att få höra att det finns ett intresse. En bekräftelse och påminnelse om att hon faktiskt gör rätt. Något jag tror att de flesta av oss kan känna igen oss i, oavsett vilken typ av text vi skriver.

E-Ks barn och barnbarn kommer att ha stort nöje av hennes livsberättelse. Ger hon ut den som en egentryckt bok kan texten leva vidare i generationer. Att det sedan är en så pass fängslande berättelse och klart läsvärd även för folk som inte känner henne är bara en bonus.

Har du själv kört fast i ditt skrivande? Skicka in ditt problem eller din fråga så ska jag göra vad jag kan för att hjälpa dig.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: