Krönikor med humor

Skolåret 2009/2010 pluggade jag journalistik på Molkoms folkhögskola, mitt i Värmlands skogar. Det året lärde jag mig mycket om konsten att skriva. Något som verkligen fastnade var dock ett specifikt fakta om krönikor: de kan skrivas med humor för att verkligen slå fast en poäng.

En krönika är en personligt skriven text som ofta kommenterar något aktuellt. Den innehåller egna åsikter och författaren har ofta någon idé eller åsikt som den vill få fram. I Aftonbladet skriver till exempel olika kända svenskar regelbundet krönikor. De väljer då ett personligt ämne, skriver om någon personlig upplevelse, och avslutar med en klatschig poäng.

Igenkänningshumor fungerar bra. När läsaren kan relatera till det du upplever i din krönika blir de båda intresserade av att läsa klart texten och mer lättagliga för det du faktiskt vill framföra.

Det där året 2009/2010 fick vi såklart i uppgift att skriva en krönika. Det är knappast det bästa jag någonsin producerat, men jag skulle ändå vilja tro att många känner igen sig (även om situationen såklart överdrivs) och samtidigt håller med i slutpoängen om att reklam har en oerhörd makt över oss:

Mmm. Chokladen smälter i munnen på den vackra skapelsen i rutan. Ljuv musik spelas i bakgrunden, och en manlig, nästan lite hes röst prisar tillverkarens känsla för perfektion.

Ha! Perfektion? Hur svårt kan det vara att hälla choklad i en form? Det ända som är Schweiziskt över denna produkt är att reklammakarens morsa var sömmerska i Zürich i sina yngre dagar.

Jag våndas en stund över den makt reklamen har över oss, men jag stänger inte av TV:n. Mitt favoritprogram börjar ju snart!

Men det spelar ingen roll. Jag bryr mig inte om de följande reklamklippen som dyker upp i rutan. Jag tänker inte på bilar, på de varor ICA-Stig elegant visar upp, eller på de kläder som just nu reas ut. Nej, mitt sinne har fastnat i chokladsmeten. Choklad. Det skulle allt sitta fint med en perfekt skapad chokladbit, som likt en god glass en varm sommardag smälter i min mun.

Nej, skärpning! Jag försöker intala mig själv att det bara är något avlägset, pengadrivet företag som försöker lura i mig att choklad är något jag vill ha, något jag behöver. Choklad är inte mer exklusivt än diskmedlet under min köksbänk. Fast det är klart, mitt diskmedel doftar ju faktiskt av härliga frukter och vårblommor, eller det påstår åtminstone TV-reklamen att det borde göra. Och mer exklusivt än så kan det väl inte bli, eller?

Jag försöker desperat kämpa emot. De vill att jag ska köpa deras ”fantastiska” produkt, och de använder fega metoder för att lyckas. Men jag vet ju att det bara är bluff alltihopa, att chokladen egentligen tillverkas i fabrik, och att det inte är något som helst exklusivt över den.

Mitt TV-program börjar, men jag märker inget. Jag är för insjunken i mina tankar på choklad. Suget blir för mycket, jag ger upp. Jag reser mig från min bekväma plats i soffan, rusar efter nycklarna i hallen och tar bilen ner till macken. Jag stänger inte ens av TV:n efter mig. Reklamens makt har fångat mig, nu finns ingen återvändo.

Övning: Välj det bästa från olika krönika

Leta fram några gamla tidningar, till exempel Aftonbladet, och leta reda på krönikor. De finns ofta på de lite mer lättsamma nöjessidorna, men kan även finnas i samband med nyhetstexter. Alternativt kan du söka på nätet. Läs dem – åtminstone tre olika – och reflektera över varför de är bra (eller dåliga). Använder de humor, och i så fall hur?

Skriv sedan en egen krönika där du låter dig inspireras av de du just läst. Välj ut det bästa ur varje krönika och använd de idéerna i din egen. Om du inte kommer på ett eget ämne att skriva om, välj ett ämne som någon av dina utvalda krönikor handlar om. Men kopiera inte! Skriv med egna ord.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: