Att skriva memoarer är inte enbart något för äldre människor – alla har något att berätta om! Om inget annat kan det vara ett bra led i den personliga utvecklingen, ett sätt att få skriva av sig på. I andra fall kanske det till och med kan leda till en publicerad bok. Vem vet?

Varför skriva sina memoarer?

• En chans att skriva av sig.
• Personlig utveckling.
• Gamla minnen återkommer, saker man helt hade glömt.
• Både kul och bra att reflektera över saker man upplevt.

Hur gör man?

Jag förespråkar ofta ”spontant” skrivande. Har man väl en idé i huvudet (behöver inte vara särskilt genomarbetad, bara man har en vag tanke) är det bara att sätta igång! Men för att få fart på det hela, här är några tips på hur hela processen kan se ut:

1. Brainstorming: Första steget är – som i så många andra fall – att komma på idéer. Skriv helt enkelt ner allt du kan komma på. Gamla minnen, händelser och personer som betytt något för dig, osv. Det spelar ingen större roll vilket skede av livet det är fråga om så länge det är något som är/har varit viktigt för dig. Alla, oberoende av ålder, har något minne som etsat sig fast. Var ärlig.

2. Välj ut en idé: Nästa steg är att organisera sina tankar och idéer. Välj ut en idé som är extra intressant och skriv ner fler, mer detaljerade punkter och minnen gällande just den händelsen. Ofta dyker minnen och detaljer som man helt glömt bort upp. I många fall har man – medvetet eller omedvetet – putsat på minnet och ”förbättrat” historien, men försök vara så ärlig som möjligt. Inte för andras, utan för din egen skull. Och ta gärna med känslor du upplevt i samband med händelsen du valt då de kan hjälpa dig att få mer djup i den slutgiltiga texten.

Se i detta skede också till att specificera din idé så att den inte är för bred. Fokusera på en specifik händelse (ett minne), inte enbart en viss person eller ett livsstadie.

3. Börja skriva: Sätt pennan på pappret. Du har din idé, dina mer specifika punkter till den, och där med en struktur över vad du ska skriva om. Bry dig inte så mycket om grammatik och stavning utan fokusera på innehållet. Kommer du på något nytt medan du skriver, ta med det också! Börja gärna texten ”mitt i en händelse” för att göra inledningen intressant och fyll sedan på med bakgrundshistorien. Då blir det mera intressant för läsaren än om man börjar från början.

4. Putsa: Dags att fixa till texten. Ta bort sådant som inte är relevant för resten av innehållet, flytta runt på saker och lägg till för att skapa sammanhang och intresse. Fixa slutligen till språket.

När du är nöjd med din text är det fritt fram att lägga den i skrivbordslådan, publicera den eller göra vad du vill med den. Men kasta den inte! Du kommer vara glad för att du sparat den när du återläser den om några år

Övning: Skriv ett utkast

Struktur är bra, men det kan även vara fördelaktigt att bara hoppa rakt in i saker och ting. En bra övning är därför att komma på en idé – använd första punkten ovan som hjälp – och sedan bara börja skriva! Det blir därför övningen för detta ämne: att bara sätta igång och skriva. Ofta ger sig gamla minnen då till känna, saker man helt hade glömt bort, och nya idéer kanske uppstår. Förhoppningsvis kommer detta att leda till en färdig text någon gång i framtiden, men huvudsaken är att man kommer igång.

Utöka även med att skriva memoarer från olika skeden av livet: barndomen, tonåren, tidiga och sena medelåldern, osv. Att skriva från olika stadier i liver ger en nya perspektiv på livet.

Plagiat behöver dock inte vara ett problem – man får citera andras ord fritt, använda sig av andras texter, osv., så länge man gör så med sunt förnuft och ordentliga källhänvisningar.

Man får:

• Citera enstaka formuleringar (dvs. göra det tydligt att det inte är ens egna ord, och vem det är som är den egentliga upphovsmannen).
• Citera längre stycken eller till och med hela texter.
• Låta bli att referera tillbaka när det är fråga om vanligt accepterade idéer, till exempel Aids är ett växande problem.
• Summera längre texter, alltså skriva om dem för att förkorta dem (såvida man anger ursprungskällan, såklart).

Man får inte:

• Kopiera en annan persons text eller tal utan att citera.
• Kopiera några rader från nätet utan att referera tillbaka till ursprungssidan.
• Använda andras idéer utan att ange upphovsmannen.
• Ändra om några få ord i en ursprungsmening och använda den som sin egen.

För övrigt finns det ingen som har rätten till vanliga ord och uttryck, utan plagiat blir det först om man medvetet använder sig av något någon annan sagt eller skrivit utan att det hänvisas tillbaka till ursprungspersonen. Enkelt, eller hur?

• Det inspirerar och kan leda till bra idéer.
• Det skapar en frihetskänsla och lär en att ”släppa loss”.
• Det är avslappnande och skönt att få skriva av sig.
• Det kan hjälpa mot ”skrivkramp” (du vet, när pappret är blankt och man inte får fram ett ord).

Flödesskrivning är enkelt i teorin: ta ett papper och en penna, eller sätt dig framför datorn, och börja skriva. Tänk inte, låt bara orden flöda. Meningarna behöver inte vara logiska eller korrekta (de ska inte vara det alls), och man behöver inte ens sätta punkt. Fastnar man skriver man bara det senaste ordet igen och igen, tills det lossnar, men har man verkligen lyckats ”släppa loss” lär det aldrig behövas.

Att flödesskriva i praktiken är dock lite svårare. Det kan ofta vara svårt att låta bli att gå tillbaka och rätta – vilket det är väldigt viktigt att man inte gör medan man skriver – och det händer att man kör fast om man inte klarar av att släppa taget. Men det är just det där med att släppa taget som är grejen. Lite som meditation, kan man säga.

Ett bra tips är att flödesskriva dagligen. Ta några minuter varje morgon eller kväll och bara skriv. Tänk inte. Med lite övning kan flödesskrivandet ha en riktigt stark effekt på många sätt.

Svårt att komma igång? Välj ut en sak, ett ord, eller något annat och skriv utifrån det.

Ur inspirationssynpunkt är flödesskrivandet bra då man kan gå tillbaka till sin flödestext och låta sig inspireras av vad man själv skrivit. Det kan t.ex. vara ett ord eller en fras som ger upphov till nya idéer, och dessa kan man med fördel jobba vidare på. Det kan vara starten på en ny novell, dikt, eller annan text.

Övning: Flödesskriv dagligen i en vecka

Nu är det dags att prova på flödesskrivning. Välj ut en fast tid på dagen då du har några minuter som du kan använda till flödesskrivning. För många fungerar kvällen bäst, precis innan man släcker lampan.

Under en period på en vecka, flödesskriv i några minuter på den utvalda tidpunkten. Lägg sedan undan resultatet och spara det för framtida bruk.

När veckan har gått tar du fram dina papper igen och läser vad du skrivit. Låt dina egna texter inspirera dig till att skriva nya texter – antingen mer flödesskrivning eller något som är mer språkligt ”korrekt”.

Om du efter denna övning fattat tycke för flödesskrivning är det självklart bara att fortsätta. Om inget annat så har du när veckan gått några texter att gå tillbaka till och inspireras av

• På post-it lappar skriver man ner sina idéer.
• Man kan skriva en rubrik, t.ex. titeln på ett kapitel, följt av några punkter om vad som händer under den rubriken. Eller också skriver man en punkt per lapp.
• Lapparna kan omplaceras och flyttas efter behov för att ändra om i historien.

Detta fungerar ganska mycket som vanlig planering, med den där lilla skillnaden i sista punkten: omplaceringar och tillägg. Att kunna flytta runt på saker gör det hela både roligare och enklare på många sätt.

Men jag ska vara ärlig. För mig fungerar det faktiskt bättre med en datorskriven lista i punktform. Där kan man också flytta om på saker, klippa och klistra, ändra, osv. Skillnaden är ju då att det sker på skärmen, och ibland kan det vara bättre att ha saker på papper bredvid sig. Och i de fallen tycker jag post-it lapparna funkar bra

• Bipersoner kan ha ett ”eget liv” och en egen historia i en berättelse, men de är ändå kopplade till huvudpersonen.
• En bipersons funktion är vanligen att hjälpa eller motarbeta huvudpersonen, alltså att hjälpa eller förhindra huvudpersonen att nå sina mål.
• Bipersoner är ett bra verktyg för att manipulera händelseförloppet.
• Bipersoner kan även vara offer och behöver inte nödvändigtvis direkt hjälpa eller stjälpa huvudpersonen, utan kan indirekt påverka honom.
• Bipersoner beskrivs sällan i lika stor detalj som huvudpersonerna. Särskilt i noveller lämnas mycket oskrivet, men i t.ex. romaner och längre texter kan de ha en större betydelse och fungera fristående.
• Bipersoner kan påverka huvudpersoner – och andra bipersoner – t.ex. genom förtryckning, manipulation, eller av ren slump.

För att göra detta, gör en karaktärsbeskrivning. Det kan vara fråga om något så enkelt som en lista över karaktärsdrag eller något mer avancerat som till exempel en tankekarta. Det kan även vara en sammanhängande text, men då blir det ofta svårare att få en överblick.

När du skriver din karaktärbeskrivning, ta med karaktärsdrag från följande områden, men använd bara vad som är relevant för historien:

• Utseende -  Ansiktsdrag, gester, klädsel, osv.
• Yttre förhållanden – Samhällsklass, utbildning, familjeförhållanden, osv.
• Behov - Kärlek, uppmuntran, utmaningar, osv.
• Hållning - Religion, politiska frågor, osv.
• Särdrag - Egoistisk, ärlig, fåfäng, osv.
• Utveckling - Hur förändras karaktären i berättelsen?

Den sista punkten är viktig i en karaktärsbeskrivning då det som författare kan vara bra att ha en bild av var karaktären är på väg. Det är sedan händelserna i berättelsen som ska se till att han kommer dit, och karaktärsdragen som påverkar hur karaktären förhåller sig till dessa händelser. En bra karaktär har inte samma karaktärsdrag efter historien som han hade innan, åtminstone inte till hundra procent.

• Tumregel: Ny tanke, nytt stycke.
• I dialoger blir det nytt stycke då en ny person talar. Två personer brukar alltså inte tala i samma stycke, utan nästa person talar på en ny rad.
• Ett stycke bör aldrig vara endast en mening långt, eventuellt med undantag av dialoger.
• Det finns ingen egentlig maxgräns för hur långt ett stycke kan vara, men vanligen blir de naturligt inte längre än en fjärdedels A4-sida. 3-4 meningar är dock en bra tumregel.
• Nytt stycke markeras med antingen inryckning på första raden eller en blank rad (mer om detta nedan).
• När man skriver på nätet är styckena ofta kortare än i printad text, för att göra det lättare för ögonen att läsa på skärmen och för att behålla läsarens intresse.

Övning

Sugen på att träna upp din styckeindelningsförmåga? Om du klickar på länken nedan hittar du en kort text som för tillfället helt saknar styckeindelning. Kopiera in denna text i ditt textredigeringsprogram (t.ex. Word) och försök själv dela in den i stycken.

Övning: stycke- och avsnittsindelning

Gör såhär för att skapa automatisk styckeindelning i Microsoft Word 2007:

1. Om du redan har en skriven text, markera den genom att hålla nere och dra musmarkören.
2. Klicka på ”Start” i det övre menyfältet (röd markering).
3. Öppna dialogrutan Stycke (grön markering). [I äldre versioner av Word öppnas denna ruta via fliken ”Format”.]
4. I rutan som dyker upp, ändra ”Special” till ”Första raden”, och ”Med” till ”0,5” (orange markering).
5. Under rubriken ”Avstånd”, se även till att ”Före” och ”Efter” båda står på 0 (blå markering).

Dina styckeindelningar kommer nu att se riktigt snygga ut.

• Allmänna tips om hur man skriver ”bra”.
• Skrivregler och språkriktighet, alltså hur man skriver ”korrekt”.
• Praktiska övningar till många av de mer teoretiska inläggen.
• Fördjupade artiklar.

Är det något särskilt du skulle vilja ha hjälp med eller undrar över? Kontakta mig med önskemål så kanske ett inlägg om just det ämnet dyker upp inom en snar framtid